Posts Tagged ‘managementkonsult’

Svenska friidrottare

20 augusti 2009

Har följt friidrotts-VM en del senaste dagarna. Sverige suger. Omvärlden måste tro att de svenska springarna och skuttarna som var så bra för några år sen måste ha varit tokdopade, givet hur urusla vi är nu plötsligt.

Den ende svensk som gör mig riktigt impad är tiokamparen Daniel Almgren. Snubben började med 10-kamp för fyra år sen och fyller 30 i år. Han är en av de få deltagarna på hela VM som parallellt med sitt elitidrottande jobbar heltid. Och då är det inte vilket 9 till 5, 2 timmars lunch, kaffeobulle-varje-fredag -jobb som helst. Nej, han kör en helt sund 70-timmarsvecka som managementkonsult. När f-n han hinner med att träna 100 meter, längdhopp, kula, höjdhopp, 400 meter, 110 meter häck, diskus, spjut, stavhopp och 1500 meter är något av en gåta. Han kör en egen blogg också. Ska nog följas med intresse under hösten.

En annan iakttagelse är med vilken genuin tradition som svenska friidrottare fortsätter att vara (omedvetet) roliga. Roligast i år är nog, som bloggen Några rader noterade, ”Pampers-billboarden” Johan Wissman. Men han är alltså inte först. Se här, en liten historisk odysée i kronologisk oordning:

Robert Kronberg: måste varit en sportjournalists dröm, eller mardröm, beroende på inställningen till goddag-yxskaft-svar.

Mattias Sunneborn: gör just nu comeback som roliga friidrottare i TV4s studio. Annars var han även väldigt rolig under sin aktiva tid. ”Nä, men jag har 8 meter i kroppen, idag blir det guld!” 6,90 meter senare: ”Nä, det gick inge vidare idag. Motvind/skoskav/håll/fullmåne”.

Sara Wedlund: lyteskomik.

Ludmila Enqvist: lyckas blir Sveriges mest älskade ryska, tar alla möjliga fina medaljer tills hon väljer att fucka upp allt genom att byta sport till bob sleigh (bob sleigh!), trycka i sig konstiga piller och bli Sveriges största dopingskandal. Sorgligt komiskt.

Patrik Kristiansson: det är ju verkligen helt okej att gråta en skvätt när man blir besviken över en oväntat dålig insats. Men efter fyrtielva oväntat dåliga insatser, som dessutom inte direkt handlade om ett OS-guld utan mer typ en tiondeplats på Golden League-galan i Oslo, kanske det börjar bli läge att hantera sin frustration på annat sätt än att vattenskada stavhoppsmadrassen. Update: det här måste däremot vara ett skämt på riktigt.

Sven Nylander: en kille som tävlar i typ 15 år och aldrig, aldrig, aldrig kommer något annat än fyra (alltså varken bättre eller sämre) är ju jätteroligt.

Slutligen: hela friidrottslandslaget 2004

Det finns säkert fler. Men nu måste jag själv ut och dra mitt strå till idrottshumorstacken genom några polioskadade löpsteg runt Årstaviken.