Naket i Skåne

22 juli 2009

Två dagar till semester (semester från uppsatsskrivande, that is). Via Jonsta och Öland till Skåne och ”Näset”. Trodde det var ett pensionärsplace med skrynkliga skåningar i midjehöga ljungägnar. Lugnt och fint. Men nej då, pensionärer kan bråka de med. For the right to be naken!

(Enligt TV4.se ska deras embedkod funka. Det gör den inte.)

Annonser

Miniatlas.se – senaste svenska mashupen

21 juli 2009

För ett par år sen, när web 2.0-begreppet myntats och blivit utnött i samma sekund, började det yras om vad web 3.0 skulle innebära. Lite tröttsamt, absolut. Semantiska webben verkar dock låta vänta på sig (istället verkar det ju bli realtidswebben som är nästa breda trend), men om gissningen att mashupen är vägen dit stämmer, så kanske vi inte väntar så länge till.

Här i Sverige har Ted Valentin redan blivit hett villebråd med allakartor.se (sushikartan, cafékartan) mm och Tomas Wennström har hakat på vädertrenden med vackertväder.se (bra tajmat inför sommaren!). Senast i raden är Niklas Olsson aka Webpals miniatlas.se – en mashup av bland annat fototjänsten Panoramio, nyhetstjänsten Nyhetsportalen och, förstås, Google Maps.

Tillsammans blir det en tjänst som på ett  smidigt sätt samlar länders kartor, foton, bloggar, nyheter och annan smått-och-gott-info (typ valuta, BNP/capita och annan nördfakta). So far. Det är inte svårt att se vilken bredd sajten skulle få med några ytterligare tjänster i mashup-soppan (kanske Ebay för lite souveneir-shopping eller Monster för landsspecifikt jobbsök?). Way to go Niklas, det här kommer bli grymt!

En intressant reflektion är annars hur otroligt många mashups som verkar bygga på Google Maps. Kanske är vi mer bundna till geografin än vi vill tro.

Den säsongsvarierade mediadöden

20 juli 2009

Det här med att starta blogg var svårt, eller trögt iallafall, av precis den anledningen som jag hade räknat med: det kommer sig liksom inte riktigt av sig själv. Men jag tänker inte gå på den enkla och skylla min skrivkramp på min slöhet eller oförmåga till att skriva något längre än 140 tecken. (Jag har för övrigt kommit rätt långt nu i uppsatsen. Saknar fortfarande ett smidigt sätt att lägga upp den, men senaste Google Doc-versionen finns här). Nej, skälet till att bloggandet går trögt just nu är för att vi är i internetsäsongens motsvarighet till silly season, söndagstrafik, 30-talsdepression, marianergrav, Hultsfredfestival – den totaldöda sommarmånaden juli. Och då går det trögt att blogga inte bara för mig, utan för hela bloggosfären föreställer jag mig.

Vilket i sin tur, föreställer jag mig lite till, gör att hela media-sverige funkar lite, lite sämre.

Förr, när nyhetsmedia var ungefär lika med Aktuellt, Rapport, DN, Svd, Ekot och typ Expressen var sommaren lika med nyhetstorka. Inga nyheter fanns att förmedla, eftersom ingenting hände av värde och det som hände av värde nådde inte nyhetsdeskarna därför att de naturliga förmedlarna (pressansvariga, PR-folk och andra) var på den 5 veckor långa svenska industrisemestern. Och det var förresten reportrarna på nyhetsdeskarna också. Men det var lugnt: alla visste att det funkade så, och låg lågt med att försöka föra debatt eller lobba upp ämnen på agendan eller outa sin nya världsomvändande uppfinning. Det gjorde man helt enkelt i augusti när hjulen började snurra igen.

Men när varken gamla media-sverige eller industrisemestern finns kvar blir det vad min farfar skulle kalla ”haligali” av alltihop. (Nej farfar är inte indian. Han är est.) Gammelmedia har vant sig vid att jobba vid sidan om, och framför allt med hjälp av, bloggosfären som ett viktigt kugghjul. Bloggosfären fungerar som både startmotor till debatter och som barometer för easy-way-out-redaktörer som vill se vad som är på gång. Detta har nu hunnit hålla på så länge att gammelmedia har glömt bort hur man klarade sig utan bloggarna.

Så vad händer då när gammelmedias semester sprids ut över längre tid och bloggarnas bloggfrekvens samtidigt sjunker under sommaren? Jo, redaktionerna flyter på ungefär som vanligt på sin kant. Men bloggosfären gör det inte. Bloggosfärens styrka ligger i sitt nätverk av länkar, kommentarer och pingar. Bloggosfären är det närmaste en evighetsmaskin vi har kommit: ett inlägg föder ett inlägg som föder ett inlägg. Men när färre bloggar (vilket alltså sker under sommarmånaderna när det helst är sol och bad) och de som bloggar bloggar mindre i både text och kanske arbetsinsats (alltså hur mycket möda man lägger ner i varje inlägg) saktas liksom hela bloggosfärens kugghjul ner. Det går trögare och informationsflödet tunnas ut. Och – tillbaka till redaktionerna som tror att de är safe – det är de inte! De har ju vant sig vid att bloggosfären snurrar fort, fort och bara sprutar ur sig massa info som gammelmedia kan paketera och sälja ihop med torsdagens Beck-film.

Ingen snurr i bloggosfären, inga nyheter från gammelmedia. Och mest torsk av alla är jag som både gillar att grotta ner mig i DN sandlådedebatter och, alltså sen ett tag till baka, vara en del av inte bara mikrobloggosfären utan även makroditon.

Det blir till att hänga mer på Twitter ett tag till. Om några veckor kanske sakerna är återställda.

Schulman svär i kyrkan

05 juli 2009

Hann inte få upp det här igår, annat kom emellan, Så nu känns det lite out of date redan. Men hur som.

I DN Kultur idag (igår alltså, lördag) skriver Alex Schulman något av en klassisk schulmansk sågarkrönika. Tydligen gjorde han något liknande utspel i Rapport igår. Missade det.

Hursomhelst. Schulman sågar nu alltså tydligen både i DN och SVT’s Rapport (grattis till bra mediautrymme btw!), inte någon stackars C-kändis eller förvirrad chefredaktör eller nån okreddig bar på Stureplans backside, utan rätt och rakt av hela jädra bloggosfären. Taktiken ”bita den hand som föder” har han ju förstås kört med förut (se bland annat blogginlägget som jag länkade till i början) så det är kanske inte så uppseendeväckande. Det roliga är väl snarare att det inte bara är den hand som föder honom som han biter, utan att handen ifråga dessutom är hans egen.

Vi tar det från början. Artikelrubriken är ”Den onödiga bloggen”. Fair enough, onödiga bloggar finns det onekligen ett gäng av. Schulman skriver att traditionell media (”gammelmedia” som det lite töntigt kallas i bloggosfären) visar en respekt för bloggar som ”är svår att förstå”. Han menar att bloggarna inte är någonting utan draghjälpen från traditionell media och att det är en total myt att bloggosfären sätter agendan i det nya medialandskapet. Av svenska folket är det bara, enligt Schulman, 60.000 som bloggar, eller ca 0,66%. Detta, menar Schulman, är ett klart bevis på att ”bloggen inte är en folkrörelse”: ”Det finns fler glutenallergiker i Sverige än det finns bloggare”.

Innan vi går vidare är det läge att reda ut ett par saker här:

1. Klart att bloggarna har draghjälp från traditionell media! ”Gammelmedia” fungerar fortfarande som en inkubator för debatt och idéframställan, och som en aggregator av diskussioner och konversationer som sker på andra platser, oavsett om de platserna är bloggosfären, tunnelbanevagnarna, seminarier i Almedalen eller what not.

2. Lika klart är att bloggosfären är en av de absolut tyngsta instanserna utanför traditionella medier vad gäller att sätta agendan. Finns hur många exempel som helst på det. Schulmans egen karriär bland annat.

Update: Och nu börjar han tydligen igen. Tack för draghjälpen DN och Rapport eller? (Och bloggosfären?)

Blandat gods en fredageftermiddag i juli

03 juli 2009

Lundblad comebackar på Handelskammaren

Grattis Nicklas!

En superbrain mindre på Google…

JMW-Brit is overdoin it…

Twitter gillade tydligen inte att Brit Stakston använde deras tjänst en masse från Almedalen och stängde helt sonika av henne. Lite märkligt kanske, eftersom hon stod för ett av de mer ambitösa bakkanalsprojekten ever. Samtidigt har min Twitterfeed haft en viss irriterande slagsida senaste dagarna…

Bensinpriset styrs alltså INTE av svenska industrisemestern!

Man kunde annars tro att OPEC la på några dollar någon gång efter midsommardagen ungefär, men DN Ekonomi reder ut det här med prismekanismer.

För övrigt kan prismekanismerna gärna få fortsätta fungera några veckor tills biltourandet t&r Ljunghusen är avklarad…

Därför kommer ”nya the piratebay” floppa…

03 juli 2009

Kort bara, det är så in i helsikes varmt.

Okej, så TPB lyckades slinka undan ytterligare juridiskt trubbel genom att sälja hela skutan (hm) till ett märkligt bolag på en märklig börs. Grattis är en sak man skulle kunna säga till Sunde et al.

Tack och hej är en annan sak man skulle kunna säga. För även om Global Gaming Factory’s VD Hans Pandeya själv kanske har goda intentioner med sitt förvärv, och kanske till och med en god idé om hur sajten ska kunna legaliseras och monetariseras samtidigt, så är det inte svårt att se åtminstone två superproblem som Hasse måste överkomma om han ska lyckas. Och det kommer han inte.

Superproblem #1: GGF har idag inte finansiering till köpet. Finansieringen kräver nyemission. Nyemissionen kräver att investerare, som Pandeya inte vill avslöja namnet på (mysko!), tror på Pandeyas idé för förvärvet. Och för att de ska tro på förvärvet krävs dels att de tycker att Pandeya och hans bolag verkar seriöst och vettigt, dels att det överhuvudtaget förstår vad karln försöker förklara.

En pulsmätning på bloggosfären tyder inte på att någon av de två rekvisiten är särskilt troliga.

Superproblem #2: En av grundtankarna med ”nya the Piratebay” är att fildelarna ska tjäna pengar på sin fildelning. (De andra är mer blygsamma: allt material ska göras legalt och upphovsrättsinnehavarna ska få sin välförtjänta del av kakan). Att använda fildelarnas tekniska kapacitet och kompetens till att spara pengar åt andra aktörer, exempelvis internetleverantörer, är ju egentligen ingen dum idé. (Inte så ny heller, men det spelar ingen roll). Problemet, eller superproblemet, är bara att för att detta ska funka krävs ju att de här kapacitetstunga joltdrickarna stannar kvar på TPB även i eran post-Hasse.

Och det kommer de inte att göra. För den stora merparten av ”fildelarna” på TPB, dvs de som tillgängliggör torrents för nedladdning, begår sin piratgärning av ideologiska skäl, inte i väntan på att någon ska sticka åt de en hög med pengar. Tvärtom faktiskt. Enkelt uttryckt: de gillar inte upphovsrätt. De gillar inte stora skiv- och musikbolag. De gillar däremot piratrörelsen och stödjer den genom illegal fildelning. Skulle de få betalt för att fildela blir de en del av den sida de protesterar mot, en del av ”etablissemanget” som man skulle sagt för 40 år sen. Särskilt när pengarna kommer från en person som ska ha sagt till DN.se: ”Upphovsrättslagstiftningen är bra och ska vara kvar”. Tycka vad man vill om att det kan ligga något i det, men vill han skapa en relation med sina nya leverantörer fildelarna är det kanske inte det smartaste första steget.

Så: flippellerfloppometern visar kraftig floppvarning. Kan bli läge att återkomma i ämnet dock, när saker har ljusnat lite och den här galet varma och fuktiga dan har bytts ut mot något svalare.

Nu: Wimbledon-semifinaler.

Dag 3 i uppsatsdokumentet

02 juli 2009

Det är en trög start vi ser. På dagen en månad sedan sista tentan och i teorin möjlighet till att därmed också vara 30 dagar in i uppsatsskrivandet. Men icke. Stryk en nolla på det så är vi mer i paritet med tempot. Men, on the good side:

  1. jag har bidragit till att skydda innergårdens gräs från att bli alltför exponerat av solen, medelst plaststol och mig själv som tyngd mot eventuella vindar
  2. det har tänkts. På uppsats i första hand, vilket förhoppningsvis betalar sig nu när jag också börjat skriva. På samma tema har det också bläddrats. I uppsatsrelaterad litteratur i första hand.
  3. trots de få dagarna i skrivande rullar det på rätt hyggligt och tidsplanen ser ut att hålla utan alltför många trista nätter eller inlåsta helger.

In alles: ljust läge. Prognoser om sämre väder är också lika med prognoser om mer effektivt skrivande. Kommer nog lösa sig det här.

Tänker också försöka hitta ett smidigt sätt att använda bloggen som kombinerad backup-server och feedback-centrum, så jag både sover gott om nätterna medan gammelburken brummar av trötthet i vardagsrummet och dessutom kanske kan få lite input från eventuella läsare. Tills vidare finns uppsatsen här, för den som till äventyrs är intresserad.

Övriga aktiviter idag: löpning, damernas Wimbeldon-semifinaler och övningskörning med rallykalle-kimpa.

Det första inlägget

01 juli 2009

Lite grann känns det som att det här borde ha gjorts tidigare. Jag vet inte, men en sådan smygande känsla finns där. Nu är det iallafall dags, efter lite taffligt bloggande för Bubblare för några år sen och ett annat bloggprojekt som jag eventuellt berättar mer om en annan gång, ska jag alltså försöka mig på en mer personlig och förhoppningsvis frekvent uppdaterad blogg.

Vad kommer jag då att blogga om? Ja, som med de flesta projekt lär bloggen hela tiden förändras och i olika utsträckning byta inriktning, men några huvudteman kan jag tänka mig redan så här på förhand. Webbaffärer är ett sådant tema. Sociala medier ett annat givet, om än redan alltför sönderbloggat, ämne. PR, lobbying och kanske lite samhällsfrågor kommer nog också smyga sig in. Och så lär det ju bli ett och annat inlägg av mer narcissistik navelskådarkaraktär, det kan inte hjälpas. Typ lite självpepp kring träning, reflektioner över hur segt det kan vara att skriva magisteruppsats, tips på hur en Bromma-inföding anpassar sig i Midsommarkransen eller hyllande av mina egna Spotifylistor.

Något sådant, tills vidare. Under länken Om den här bloggen kommer jag uppdatera innehållsförteckningen. Stay tuna.