Archive for the ‘Bu!’ Category

Jan Majlard – Svenskans suraste sportgubbe

24 september 2009

Sen ett tag tillbaka har jag bytt tidning (jodå, jag läser papperstidningar) från DN till SvD. Dock motvilligt. Den gubbjournalistik som Svenskan med jämna mellanrum visat bländande prov på har nämligen knappast piffats upp i samma stil som tidningens design. Och kommer väl inte göra det så länge sportsidorna styrs av gubbarnas gubbar Sune Sylvén och Jan Majlard.

Idag skriver Jan Majlard en kolumn med den ungefärliga titeln ”Sportens dubbla roller” (minns inte exakt nu och de har förstås inte lyckats få upp kolumnen på svd.se, klockan är ju inte ens 9 än för jösse namn, morgonblåsan har knappt

Jan Majlard - surgubbe

Jan Majlard - surgubbe

hunnit tömmas)  Jan Majlard inleder med det taffliga retoriska försöket att fråga läsaren (ungefär, som sagt) ”skulle det vara rimligt om Carl Bildt lät sig intervjuas av sin partikamrat Sten Tolgfors om moderaternas politik”. Nej… nej, det skulle det förstås inte. Nä! Så hur, HUR?, kan då Canal+ låta ”aktive idrottsmannen” Richard Henriksson (Brommapojkarna) intervjua sina lagkamrater?!

Jan Majlard försöker få detta att framstå som två likvärdiga jävsituationer. Extra illa är att Henriksson samtidigt har ”någon form av anställning” på Sveriges Radio. Vill vi skattebetalare verkligen betala för att en allsvensk spelare ska intervjua andra allsvenska spelare?

Ja, Jan Majlard, det kan du ge dig fan på att vi vill. Jag har svårt att tänka mig en bättre journalistisk grund än att ha insyn i det ämne som man rapporterar om, vilket ”Henriksson” rimligen måste ha i avsevärt högre grad än Jan Majlard. Och, ärligt talat: jäv? Det är inte Nürngbergrättegångarna vi snackar om här, utan fotbolls-fucking-allsvenskan. Underhållning, enligt vissa. Mina skattepengar får mer än gärna bekosta insiktsfull, snabb och träffsäker rapportering på bekostnad av ”jävsrisken” att… ja, jag vet faktiskt inte vad Jan Majlard föreställer sig ska hända? Att Richard i Sveriges Radio förutspår ett självmål och sen går ut och krutar upp bollen i eget nättak?

Jan Majlard är Svenska Dagbladets suraste sportgubbe. Ta bort honom genast.

Disclaimer: Richard har utsett mig till Machens Minus ett antal gånger när vi lirat korpinnebandy ihop.

Update: Klockan slog just nio och artikeln masade sig upp på svd.se, här.

Annonser

Då var man igång då

17 september 2009

Snart en vecka på Gullers Grupp. Verkar väldigt bra.

Förut hade jag massor med tid att blogga – bloggade ändå oerhört sällan. Nu har jag bara lite tid att blogga – bloggar således ännu mer sällan. Hinner dock med dagens diss: vårdcentralen som inte kunde boka in en tid för en misstänkt bihåleinflammation pga av…. drumtadam… brandövning!

Den säsongsvarierade mediadöden

20 juli 2009

Det här med att starta blogg var svårt, eller trögt iallafall, av precis den anledningen som jag hade räknat med: det kommer sig liksom inte riktigt av sig själv. Men jag tänker inte gå på den enkla och skylla min skrivkramp på min slöhet eller oförmåga till att skriva något längre än 140 tecken. (Jag har för övrigt kommit rätt långt nu i uppsatsen. Saknar fortfarande ett smidigt sätt att lägga upp den, men senaste Google Doc-versionen finns här). Nej, skälet till att bloggandet går trögt just nu är för att vi är i internetsäsongens motsvarighet till silly season, söndagstrafik, 30-talsdepression, marianergrav, Hultsfredfestival – den totaldöda sommarmånaden juli. Och då går det trögt att blogga inte bara för mig, utan för hela bloggosfären föreställer jag mig.

Vilket i sin tur, föreställer jag mig lite till, gör att hela media-sverige funkar lite, lite sämre.

Förr, när nyhetsmedia var ungefär lika med Aktuellt, Rapport, DN, Svd, Ekot och typ Expressen var sommaren lika med nyhetstorka. Inga nyheter fanns att förmedla, eftersom ingenting hände av värde och det som hände av värde nådde inte nyhetsdeskarna därför att de naturliga förmedlarna (pressansvariga, PR-folk och andra) var på den 5 veckor långa svenska industrisemestern. Och det var förresten reportrarna på nyhetsdeskarna också. Men det var lugnt: alla visste att det funkade så, och låg lågt med att försöka föra debatt eller lobba upp ämnen på agendan eller outa sin nya världsomvändande uppfinning. Det gjorde man helt enkelt i augusti när hjulen började snurra igen.

Men när varken gamla media-sverige eller industrisemestern finns kvar blir det vad min farfar skulle kalla ”haligali” av alltihop. (Nej farfar är inte indian. Han är est.) Gammelmedia har vant sig vid att jobba vid sidan om, och framför allt med hjälp av, bloggosfären som ett viktigt kugghjul. Bloggosfären fungerar som både startmotor till debatter och som barometer för easy-way-out-redaktörer som vill se vad som är på gång. Detta har nu hunnit hålla på så länge att gammelmedia har glömt bort hur man klarade sig utan bloggarna.

Så vad händer då när gammelmedias semester sprids ut över längre tid och bloggarnas bloggfrekvens samtidigt sjunker under sommaren? Jo, redaktionerna flyter på ungefär som vanligt på sin kant. Men bloggosfären gör det inte. Bloggosfärens styrka ligger i sitt nätverk av länkar, kommentarer och pingar. Bloggosfären är det närmaste en evighetsmaskin vi har kommit: ett inlägg föder ett inlägg som föder ett inlägg. Men när färre bloggar (vilket alltså sker under sommarmånaderna när det helst är sol och bad) och de som bloggar bloggar mindre i både text och kanske arbetsinsats (alltså hur mycket möda man lägger ner i varje inlägg) saktas liksom hela bloggosfärens kugghjul ner. Det går trögare och informationsflödet tunnas ut. Och – tillbaka till redaktionerna som tror att de är safe – det är de inte! De har ju vant sig vid att bloggosfären snurrar fort, fort och bara sprutar ur sig massa info som gammelmedia kan paketera och sälja ihop med torsdagens Beck-film.

Ingen snurr i bloggosfären, inga nyheter från gammelmedia. Och mest torsk av alla är jag som både gillar att grotta ner mig i DN sandlådedebatter och, alltså sen ett tag till baka, vara en del av inte bara mikrobloggosfären utan även makroditon.

Det blir till att hänga mer på Twitter ett tag till. Om några veckor kanske sakerna är återställda.

Därför kommer ”nya the piratebay” floppa…

03 juli 2009

Kort bara, det är så in i helsikes varmt.

Okej, så TPB lyckades slinka undan ytterligare juridiskt trubbel genom att sälja hela skutan (hm) till ett märkligt bolag på en märklig börs. Grattis är en sak man skulle kunna säga till Sunde et al.

Tack och hej är en annan sak man skulle kunna säga. För även om Global Gaming Factory’s VD Hans Pandeya själv kanske har goda intentioner med sitt förvärv, och kanske till och med en god idé om hur sajten ska kunna legaliseras och monetariseras samtidigt, så är det inte svårt att se åtminstone två superproblem som Hasse måste överkomma om han ska lyckas. Och det kommer han inte.

Superproblem #1: GGF har idag inte finansiering till köpet. Finansieringen kräver nyemission. Nyemissionen kräver att investerare, som Pandeya inte vill avslöja namnet på (mysko!), tror på Pandeyas idé för förvärvet. Och för att de ska tro på förvärvet krävs dels att de tycker att Pandeya och hans bolag verkar seriöst och vettigt, dels att det överhuvudtaget förstår vad karln försöker förklara.

En pulsmätning på bloggosfären tyder inte på att någon av de två rekvisiten är särskilt troliga.

Superproblem #2: En av grundtankarna med ”nya the Piratebay” är att fildelarna ska tjäna pengar på sin fildelning. (De andra är mer blygsamma: allt material ska göras legalt och upphovsrättsinnehavarna ska få sin välförtjänta del av kakan). Att använda fildelarnas tekniska kapacitet och kompetens till att spara pengar åt andra aktörer, exempelvis internetleverantörer, är ju egentligen ingen dum idé. (Inte så ny heller, men det spelar ingen roll). Problemet, eller superproblemet, är bara att för att detta ska funka krävs ju att de här kapacitetstunga joltdrickarna stannar kvar på TPB även i eran post-Hasse.

Och det kommer de inte att göra. För den stora merparten av ”fildelarna” på TPB, dvs de som tillgängliggör torrents för nedladdning, begår sin piratgärning av ideologiska skäl, inte i väntan på att någon ska sticka åt de en hög med pengar. Tvärtom faktiskt. Enkelt uttryckt: de gillar inte upphovsrätt. De gillar inte stora skiv- och musikbolag. De gillar däremot piratrörelsen och stödjer den genom illegal fildelning. Skulle de få betalt för att fildela blir de en del av den sida de protesterar mot, en del av ”etablissemanget” som man skulle sagt för 40 år sen. Särskilt när pengarna kommer från en person som ska ha sagt till DN.se: ”Upphovsrättslagstiftningen är bra och ska vara kvar”. Tycka vad man vill om att det kan ligga något i det, men vill han skapa en relation med sina nya leverantörer fildelarna är det kanske inte det smartaste första steget.

Så: flippellerfloppometern visar kraftig floppvarning. Kan bli läge att återkomma i ämnet dock, när saker har ljusnat lite och den här galet varma och fuktiga dan har bytts ut mot något svalare.

Nu: Wimbledon-semifinaler.